Men herregud natten till idag var det exakt 1 år sedan jag låg på intensivvård savdelningen med ur dåliga värden och Trullsan låg i sin kuvös och kämpade för sitt liv..
Kommer faktiskt inte ihåg så mycket från den dagen jag var hög på morfin och mådde allmänt dålig.
till mitt stöd sidan om hade jag min underbara mor som var med genom hela resan från kejsarsnitt till uppvak samt lite IVA ..
Det jag kommer ihåg är att mitt blodtryck låg upp mot 200 om inte mer efter kejsarsnittet och fick då läggas in på IVA för att dem skulle ha bättre övervakning på mig och på IVA satte dem en artärnål och kommer ihåg hur sa*ans ont det gjorde och vilka hemska blåmärken jag fick efter den nålen då dem stack mig två gånger innan dem kom rätt för var ju så vätskefylld så va inte lätt att sticka mig.
Trullsan skötte sig jättebra och visade sig vara en riktigt överlevare och envis tjej (vilket hon verkligen är idag) jag såg inte trullis förens 2 dagen på kvällen hade fått 2 bilder innan på henne vid uppvaket och kommer ihåg hon såg ut som en liten apa men ändå min lilla apa och jag kunde verkligen inte släppa bilderna.
den dagen jag såg henne hade en barn sjuksköterska lovat mig att ja skulle få hålla henne och när jag väl kände mig redo att åka in till henne klockan 20,00 på kvällen så fick jag ``bara´´ se henne var ingen som la henne på mitt bröst vilket kändes jättejobbigt men vågade inte säga något.
känslorna för henne var starka men ändå inte jättesvårt att förklara jag kände mer en förpliktelse till henne än starka känslor,känslorna växte fram för hon kändes aldrig riktigt som min förens jag fick ha henne hos mig på rummet efter ett par veckor för då kunde jag verkligen bestämma mer över vad som skulle göras, ska säga det att man vågade verkligen inte göra något på neonatal för många tog överhand och gav mig inte chansen.. det enda de gjorde där kändes det som då var att tjata om den där jävla amningen som skulle vara så mysigt och visst i början ville jag jättegärna amma och jag kämpade friskt med att pumpa i 2 mån under vårdtiden men blev aldrig ngn mycket mjölk som kom..till sist detta som skulle vara så mysigt blev väldigt obehagligt och äckligt pågrund av den höga pressen dem hade genom att de tjatade eller påpekade att snart är givarmjölken slut ,hur går det för din pumpning? så till sist så bestämde jag mig för att sluta amma och njuta av den underbara lilla människa hon är och mådde mycket bättre i mig själv visst jag saknade amningen ett tag och kan ibland tänka på det men Trullis mår bra och är som vilken 1 åring som helst och utvecklas så himla fint samt nu de senaste dagarna har det hänt jättemycket.
kan:
* ställa sig i krypställning
*klättra upp för saker (om hon får bra grepp)
*sätta sig upp
*slänga sig på mage för att ta ngt sedan sätta sig upp igen.
helt otroligt stolt över min vilje starka tjej och denna bruden har verkligen spring i benen <3
och idag är både hon och jag helt friskförklarade ..Vi har verkligen haft tur <3